Måste bara göra en liten parentes i min blogg för dom få stackare som orkar läsa. Ta inte allt jag skriver så jäkla bokstavligt. Jag skriver oftast bara ner det som ploppar upp i huvet just där och då och det kan bli lite knasigt.

Det är väll det som är skillnaden på mig och vanliga människor! Vanliga människor håller sina konstiga tankar för sig själva! :)

God natt på er. I morgon är det torsdag! :)

Mitt huvud är fullt av kaos. Känner mig helt ur balans. Det är inte riktigt likt mig. Känner knappt igen mig själv i min luddiga lilla värld. Det är lite som om allt bara flyter runt och utan kontroll. Som den där leken ni vet när man har en hink med vatten och lägger i äpplen som man sen ska försöka ta ett bett ifrån. Dom lligger där och guppar runt och när man ska ta ett bett så försvinner dom ju bara.

Man får ingent grepp och lite sådär är det i min lilla värld just nu!              

                                    Luddigt värre                                   

Jag började fundera på en grej på jobbet idag. Ja ja ja, tjat tjat tjat men jag har ju gått ner i vikt en del. Och jag ser en liten skillnad på hur folk är emot mig. Människor som aldrig sagt ett ord till mig har helt plötsligt massor att prata med mig om! :) Man blir faktiskt bemött annorlunda även om det ändå är marginellt. Nu var ju inte jag gigantiskt stor (stor, men inte gigantiskt stor=)  och har aldrig kännt mig utsatt på det viset men man känner ändå att man blir bemött lite annorlunda. Det är ganska tragiskt att det är så. Även om jag gillar denna nya uppmärksamhet så känns det lite konstigt. Inte rktigt äkta. Jag vet inte. Det är för djupa reflektioner för mitt huvud att bearbeta. Det var bara något som slog mig idag när en man som jag sett flera gånger på jobbet men aldrig pratat med kommer fram och börjar prata med mig bara sådär.

Komplimanger!!! Visst det är ju trevligt med komplimanger men jag vet inte hur jag ska bemöta det riktigt. Jag blir mest bara osäker på mig själv! Varför jag nu blir det?!?  Ja.. ni ser, jag tror inte det finns någon räddning för mig.

I mitt huvud är jag fortfarande en väldigt osexig, osäker person. Någon som gömmer sin osäkerhet bakom skämt och skratt. Undrar om jag någonsin kan komma ifrån det där?!?

Nu har jag nästan gått ner allt jag vill gå ner. 6 kg till (28 kg totalt) sen är jag nöjd. Och jag vill försöka gå ner dom ganska snabbt nu. Har fått remiss till kirurg och väntar på kallelse. Vill ha tappat alla kilon tills dess och såklart vara frisk så att man orkar ta sig igenom något sånt.

Ok detta var kanske lite kryptiskt sktivet man måste väll inte skriva allt i klartext eller?!? :)

Jag ser väldigt mycket fram emot det samtidigt som jag är livrädd. Men jag hoppas det blir snart!

Egentligen borde man ta sig ut och lapa i sig dom sista solstrålarna som sommaren har att erbjuda. Hoppas dom fortfarande skiner när det är dags för mig att springa min runda idag.

Men nu får man ta hand om vardagen. Det finns ju en sådan också.

Vi ses i Nangijala