Jaha.. ingen återvändo nu. Topploppet here I come.

Att man utsätter sig för sånt!

Det tar bara ett ögonblicks sekund så har man i ett svagt ögonblick helt plötsligt lovat att man ska följa med och springa Topploppet. Oj oj oj 20 dagar kvar och formen är inte direkt på topp.

För er som bara precis börjat lära känna mig här genom min lilla egotripp i cyberrymden så kan jag berätta att jag för två år sedan fick för mig att börja träna och gå ner i vikt. Har väll lyckats ganska bra ändå (om jag får säga det själv) är nu över 20 kg lättare och mår väldans bra. Men vägen hit har inte varit direkt spikrak. Det finns så många frestelser att stå emot jämt och ständigt och jag med mitt veka sinne ramlar ju dit om och om igen. Som igår t. ex . . . starköl och smågodis står inte direkt på listan över godkända livsmedel när man ska gå ner i vikt eller träna till ett topplopp!!!

Maten är nog den delen som varit svårast att ändra på. Jag är en obotlig gottegris, det är ett faktum.

Träningen har gått lite bättre ändå. Även om den också gått väldigt mycket upp och ner men tävlingsmänniskan i mig och min irriterande envishet har hjälpt mig en bra bit på vägen.

När man kommer in på gymmet för första gången. Man är fet som en kossa och alla andra runt om en verkar bo mer eller mindre på gymmet, då känner man sig ANINGEN obekväm. Sen vill man ju inte visa att man är i lika jävla dålig form som man ser ut utan man försöker hålla god min. 

Står på löpbandet. Det kommer en tjej (liten liten, tror inte hon ätit en bulle i hela sitt liv) och ställer sig på löpbandet bredvid. Man nickar lite artigt och fortsätter gå. Hon börjar gå.

Sen börjar hon springa. Oj oj. Jag får ju inte vara sämre än henne, det bara finns inte på kartan. Jag börjar också springa. Sneglar över på hennes maskin och hon springer fortare än mig. FAN. Jag ökar lite. Jag anstränger mig för att se cool ut samtidigt som jag känner att nu är döden nära. Ber en liten bön och skickar tysta hälsningar till mina nära och kära om att jag älskar dom och att dom ska ta hand om sig. Tjejen slutar springa. TACK Å LOV, precis i rättan tid. Min bön blev hörd. Men jag måste ju ändå vara lite bättre så jag springer någon minut till. Ok då inte en minut snarare 5 sekunder men ändå mer än henne! Stiger ner från löpbandet, åker hem och kan inte åka tillbaka till gymmet på en hel vecka då min kropp känns som om den precis blivigt manglad av en ångvält.

Men jag har kommit en bra bit på vägen sen dess. Som tur är är det inte lika jobbigt längre. Ska ju nu till och med ut och springa en hel mil. Och det konstiga i kråksången är att jag ser till och med fram emot det hela. Jag betalar till och med pengar för det.

Världen har blivigt helt tokig.     Eller är det bara jag?!?   Antagligen bara jag!!

Sitter på lokala pizzerian och sjunger karaoke och det är precis så pinsamt som det låter men jag är en karaokenörd! Ja ja . . jag erkänner . . karaokenörd it is!! Och jag vill inte skryta men det brukar bli uppskattat!! Vänta vänta. . . Min tur! :))

Så där ja . . jag rev av Proud Mary med Ike & Tina Turner! Ös! :)

Ha ha tror jag kommer radera detta inlägget i morgon men jag har kul nu i alla fall. Man ska väll leva i stunden eller? :)

Och så mitt i allt pratar jag om min pappa (lång historia, tar den sen i ett senare inlägg) så spelar dom en låt som han brukade spela!!!! Finns det något bakom det jag vet inte och sen My Way med Frank Sinatra!!! Ja hela kvällen verke genomsyras av pappa!! :)

Vänta vänta!!

Ja där rev jag av Paranoid med Black Sabbath! (Eller hur det nu stavas)
Ännu lite ösigare! :))

Å där var denna sköna skröna över å jag ska hem å sova! Kanske antasta mannen om han e vaken!! ;)

God natt averybody where ever you are!

Over and out!