oj oj oj jag känner av demonerna och de förutspår ett långt blogginlägg.

I och med min dåliga uppdatering av denna blogg har jag en del att förtälja.

1: dränering av huset!!! Yeay!!! ÄNTLIGEN!! Det har varit en sten som suttit där ända sen vi flyttade hit och nu äntligen efter snart 8 år ska vi dränera om huset så man slipper oroa sig över om det kommer rasa in eller inte. För er som inte känner mig så bor vi i ett suterräng hus. En stor del av nedervåningen ligger under själva uppfarten där vi ställer våra bilar och det är utmed den väggen och hela uppfarten vi har problem med! Jag har bara hoppats på att bilarna inta ska hamna i tvättstugan då det bara blivit värre och värre med åren. Vi har fått kalla handen från banken innan men nu!!! ? skönt är bara förnamnet. Vi har i princip bestämt vilka som ska göra jobbet till oss bara lite små detaljer kvar som ska fixas!!

Efter dräneringen är gjord behöver vi värdera om huset. Och vi behöver en bra värdering!!! För detta lånet kommer läggas utanför huslånet och för att kunna baka in det i huslånet behöver vi en bra värdering så det blir en del fixande med huset i sommar. Det är bara så att det finns så mycket som man vill fixa. Typ hela huset behövs målas om. In och utsida. Vi behöver dra om en del el. Jag vill totalrenovera upp två rum på ovanvåningen så att jag å Daniel kan ha vårt sovrum där uppe. Och trädgården.... Ja... Den känns totalt övermäktig för jag kan inte trädgård. Jag har helt enkelt inga gröna fingrar. Jag har träfingrar inte ogräsfingrar och inte heller intresse av att få det!! Poolen. Den är också ett dilemma. Den läcker. Försökte hitta var och åtgärda det förra sommaren utan större framgång. Och även när den inte läcker så kostar den pengar och ganska många kosingar oxå!! Så vad att göra med den? Fylla igen den? Försöka fixa den? Kostar en förmögenhet vilket som.
Och man vet vad som behövs göras men med begränsad budget och alldeles för mycket som behövs göras utan att veta i vilken ände man ska börja så låser man sig bara i någon sorts förlamad psykos och får ingenting gjort istället.

Och dessutom noll budget för att kunna hitta på något kul med ungarna i sommar = dåligt samvete.

2. Vikt. Ja hörrenini... det händer nada på den biten. I alla fall vad jag tror. Jag fick min man att gömma vågen för mig. Blev som besatt av den skiten och tänkte att om jag kanske slutade må dåligt över siffran på vågfan så skulle jag kunna må lite bättre i mig själv och därmed kunna gå ner lite mer i vikt. Men byxorna skvallrar om att det inte händer ett jävla skit fast jag kommit igång med träningen hyfsat bra ändå. Det är hopplöst. Det går inte mer. Varför??? Varför, varför, varför??? Min hjärna fungerar på samma sätt här som med renoveringen av huset. Det låser sig. Jag slår av och går in i något sorts apatiskt läge och fryser till is och orkar inte ta tag i någonting. Är trött jämt. Även efter sovit 10 timmar, spelar ingen roll jag är trött hela tiden. Och idag har jag ångest för jag hoppade över träningen. Varför? För jag är trött. Jag hade ingen bättre ursäkt.

Jag har en grej på gång. Men det kommer jag inte skriva om här. Bara några få som vet om det och så kommer det förbli men jag hoppas att det kommer hjälpa mig i min jakt på min målvikt och framför allt med min psykiska hälsa.

Just nu tänker jag på min vikt minst 5 ggr i varje vaken timme! Minst. Det är kanske inte så konstigt att man mår dåligt men jag vet inte hur jag ska ta mig ur det. Jag har på allvar funderat på att söka hjälp av en KBT terapeut. För så här kan jag inte leva i resten av mitt liv. Jag har gått ner över 20 kg men jag känner ingen glädje i det längre. Jag vill ha mer. Vad jag än gör, precis i nästan alla situationer så känner jag mig bara fet för magen bara hänger. Jag HATAR den. Jag sitter i soffan. FET för magen hänger ner över benen när jag drar upp dom. Sätter på mig byxor. FET för den hänger över byxlinningen. Lägger mig i sängen. FET för magen skulle behöva en extra säng bredvid till sig själv. Klär av mig naken FET, FET, FET, FET, FET ja... Det är så det är. Jag tyckte nästan mer om mig själv när jag hade mina 20 kg mer än vad jag gör nu!

Ok nog om det. För deprimerande.

3. Jobb. Härligt. Har kvar helgskiftet och det verkar som om det kommer bestå. Trivs jättebra med det och jag är verkligen glad för mitt jobb. Jag är väldigt tacksam för att jag har jobb för det första och sen att jag trivs så himla bra är ju underbart. Och att det är bra betalt gör inte heller ont.
Och i år kommer jag har 6 veckor semester på raken. Och i och med att jag jobbar helg blir det nästan 7 hela veckor!! Sååååååå härligt!!

Som en liten sammanfattning och anledningen till att jag kände att jag ville skriva idag så är det precis som titeln säger. Man känner sig otillräcklig. Man vill göra så mycket. Fixa här hemma. Man vill finnas där för familj och vänner som också behöver lite extra händer just nu. Man vill vara där för barnen och för min man såklart. Och man ska ta hand om sig själv och hundarna. Och man ska göra det med ett leende på läpparna. Det är svårt ibland. Man orkar helt enkelt inte alltid allting. Särskilt inte när det enda man tänker på hela tiden är hur jävla FET man är!!!

Men sömn är viktigt för att man ska lyckas med det mesta i livet inklusive att gå ner i vikt så det är dags för mig att krypa till sängs. Med en bok och en tältsäng till magen.

Och på tal om bok... Har börjat skriva en egen. Kanske kan bli något. Vem vet!

God natt på er från ett psykfall till alla andra psykfall.