På jobbet har man alldeles för mycket tid att tänka. Idag tänker jag mycket på vad det är jag vill med livet. Svaret är... Jag har inte en susning. Hur tar man redan på det? Och i slutändan, spelar det någon roll? När svaret och beslutet ändå kommer påverka så mycket mer än en själv? Jag har försökt att förtränga många av dessa tankarna och se till det stora hela hela tiden men det är svårt.

Visst har man en uppfattning om hur drömsenariot skulle se ut men det innehåller en vinst på lotto på sådär en 50 miljoner och knappast realistiskt.

Sen har jag en fundering som ni mer än gärna få lämna en kommentar om. Vänner. Vad ska man med dom till? Är det bara för att diskutera vädret och kanske ses på en fika emellanåt? Jag har en del vänner tro det eller ej. Många kanske det är just så, man diskuterar världsliga saker och fikar men med mina nära vänner delar jag med mig av mitt liv och tankar och problem. Har jag något som tynger mig diskuterar jag gärna det med någon jag känner jag kan lita på och som jag vet kommer ge mig ett ärligt svar. Någon som kanske kan se problemet från en annan vinkel och komma med konkreta förslag på hur man ska lösa det hela på? Eller bara ge en klapp på axeln och säga det löser sig nog ska du se. Är det bara jag som gör det??? Är det verkligen så ovanligt att man gör det?

Jag är en person som är väldigt känslosam. Är jag glad är jag lycklig, är jag arg är jag förbannad och är jag ledsen så är jag förtvivlad. Jag vet inte hur jag ska stänga av det. Tro mig det är en förbannelse. Jag skulle gärna lära mig hur jag ska stänga av alla känslor ibland. Men jag antar att jag har ett stort behov av att prata helt enkelt och jag delar säkert med mig alldeles för mycket av mig själv på fb och det är väll därför den här bloggen existerar så att min hjärna inte ska explodera till slut.

Jag känner mig för det mesta som ett ufo. Även om jag inte har något journalpapper där det står psykopat känner jag mig oftast som en. I alla fall totalt jävla vilse, ofokuserad och inte riktigt som alla andra. I nästa andetag tänker jag - är det så eller existerar det bara i mitt eget huvud? Ja ni ser.... Jag kan inte slå av mina tankar och jag kan inte kontrollera dom heller. Så nått fel är det nog fan på mig i alla fall.

Nä nu är rasten slut.
Ta hand om er och glöm inte lämna en liten kommentar.

Tjingeling

 

Ida

25 januari 2015 19:07

Hej du har en jätte fin blogg jag brukar följa din blogg kolla gärna in min modeblog!

http://mittlivsomida.devote.se

no-sense

3 februari 2015 18:54

Tack Ida! Jag ska titta in på din blogg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan hallå haj haj å tjena.   Nu kommer ett ltet inlägg efter ett lååååååångt uppehåll I know. Men jag känner att jag har lite på hjärtat som jag vill ventilera.   Det är ett ämne som man gärna inte diskuterar med någon vare sig man har d...

Hej igen.. Ja det händet då inte ofta att jag skriver med mindre än en månads mellanrum men jag kände att mitt förra inlägg krävde ett nytt. Jag va ganska långt ner på glädjeskalan när jag skrev mitt förra inlägg. Och jag vet att folk inte menar någo...

Ja... nu kommer det en mindre roman igen. Jag har nämligen något jag vill be er om. I alla fall er som finns i min närhet. Som ni alla vet äter jag lchf. Och det finns en orsak till det. Jag är sockerberoende. Fjantigt tycker många kanske. Finns det ...

Jahapp .. ett tag sedan.. som vanligt. Visar ju bara på hur spännande mitt liv är. Inte så mycket att förtälja.   Men det är höst eller tidig vinter och höstdepressionen kom ju som väntat som ett brev med posten. Varje år blir jag mer elle...

Elgiganten är en farlig affär. Jag sitter och skriver detta på min aldeles splitter nya laptopp som min man köpte till mig. <3 Vi åkte till Elgiganten för att köpa eltandborste till dottern då tandläkaren rekomenderade det efter sista besöket. Råk...