Hej igen.. Ja det händet då inte ofta att jag skriver med mindre än en månads mellanrum men jag kände att mitt förra inlägg krävde ett nytt. Jag va ganska långt ner på glädjeskalan när jag skrev mitt förra inlägg. Och jag vet att folk inte menar något illa när de erbjuder mig en kaka till kaffet och inte vill ta ett nej som svar. Det var bara ett exempel... jag vet att folk inte riktigt är medvetna om att jag kämpar så mot sockret. Och det var inte meningen att ge någon dåligt samvete jag ville helt enkelt bara informera om att det är så det är och ni får gärna hjälpa mig genom att helt enkelt inte erbjuda mig socker. Det är var jobbigare än vad jag trodde med att skriva mitt förra inlägg för jag har väll inte riktigt "gått ut" som sockerberoende. Och det kändes lite som ett erkännande och det var lite jobbigt. Jobbigt också p.g.a att många, tror jag, tycker det låter lite löjligt. Inklusive jag själv. Men jag vill bli kvitt mitt sockerberoende för jag har fått inse fakta och förstå att det är precis det det är. Ett beroende. Och jag valde att skriva det här för det är jobbigt att prata om det. Jag orkade inte ta ett samtal med var och en jag ville nå ut till många på en gång och få det överstökat. Det var kanske inte så smidigt men men..

ok! nog om det.

Det hjälpte mig nog också hitta mitt jävlaranamma! För igår åkte jag ner till gymmet och gav järnet med ett stort leende på läpparna. Fan vad skönt det va att vara tillbaka. Och idag har jag träningsvärk och det känns för jävla gött! Det finns inget godis kvar i huset som kan fresta mig längre. Eller jo ... men det är inte mitt. Låtsas som att det inte existerar. Jag ska boka några tillfällen med en pt och hoppas på att det ska få en tillbaka på banan. Jag ska ge löpningen en chans till också men just nu känns det lite tråkigt med löpning. Jag ska springa sylvesterloppet på nyårsafton, sen så får vi se hur det blir med det. Jag ska nog försöka mig på styrketräningen igen. Jag behöver något där man kan se ett fysiskt resultat och det har inte löpningen gjort för mig. Fast det känns som att jag fumlar i blindo så pt får det bli. Dyrt men jag får friskvårdskupponger från jobbet som jag tänkte använda till det. Räcker till 3 tillfällen i alla fall. Hoppas bara att magen samarbetar nu. Den har fortfarande inte riktigt blivit sig själv efter min operation. Vilket kanske inte är jättekonstigt med tanke på vilken stor operation det faktiskt var men jag känner fortfarande av det bara jag sträcker på mig så vi får väll se hur det blir.

Min bok går faktiskt långsamt framåt. Jag börjar tro att det faktiskt kan bli något. Jag ska bara försöka hitta lite tid där jag kan sätta mig och gå igenom lite fakta jag ska ta med i boken. Får kanske gå ner och sätta mig på biblioteket några dagar. Får försöka hitta tiden till det någon gång. Får ta några förmiddagar när jag jobbar eftermiddg till detta tror jag. Det hade varit jäkligt coolt att få ihop en bok. Och när jag satt och läste igenom några gamla blogginlägg idag så finns det säkert lite här som jag kan ta med. Spännande. :) Ska jag avslöja min titel?? Nää.. det får ni reda på den dagen den står i hyllan på maxi!

 Saga ska iväg på läger några dagar i början på Januari. Då kanske jag kan skriva lite på min bok!

Just nu har jag ett långt härligt 2 och en halv veckas julledigt från jobbet. Det var välbehövligt. Kommer inte börja jobba igen förrän den 7 januari! Najs.. å det är allt jag kommer säga om jobbet denna gång. Vill inte ens tänka på det just nu. Idag steg jag inte upp ur sängen förrän kl 11!! Och jag har inte ens fått i mig frukost än. Kaffe offcuorse!! Men det är nog dags för lite brunch. En macka gjord på ägg, kokosmjöl, fiberhusk och kokosolja med msaaor med smör och ost på. Å en ny kanna kaffe!

Ja... nu kommer det en mindre roman igen. Jag har nämligen något jag vill be er om. I alla fall er som finns i min närhet. Som ni alla vet äter jag lchf. Och det finns en orsak till det. Jag är sockerberoende. Fjantigt tycker många kanske. Finns det ens? Ja det finns. Och jag vet också att det finns många som bara går och väntar på att jag ska "sluta upp med detta nonsens" och äta som vanligt folk och ta en jävla kaka till kaffet som vanligt folk. Och till alla er kan jag glädja er med att efter 1 1/2 år som sockerfri har det äntligen hänt. Jag har trillat dit. Jag fruktade denna julen redan innan då jag varit väldigt gosissugen och haft en jävla höstdepression som inte velat släppa och japp.. det har slunkit ner både lösgodis och vanlig ljus choklad. I smyg, när ingen ser. Varför det då? För att det är så löjligt och irrationellt beroendebeteende brukar se ut. En alkoholist gömmer sin sprit också. Jag åt inte särskilt mycket men dock tillräckligt för att ge mig världens ångest.

En dag på jobbet så råkade jag stå bredvid en Coca-cola som tillhörde en annan kollega och en person pekar på Coca-colan och utbrister - AHA!! Jag visste det!! Han trodde colan tillhörde mig och blev grymt besviken när den inte gjorde det. Folk går liksom runt och hoppas jag ska trilla dit verkar det som och det är ganska sårande faktiskt. Och jobbigt. Det är redan jobbigt nog. Så snälla sluta. Sluta försöka packa på mig socker.