Ja... nu kommer det en mindre roman igen. Jag har nämligen något jag vill be er om. I alla fall er som finns i min närhet. Som ni alla vet äter jag lchf. Och det finns en orsak till det. Jag är sockerberoende. Fjantigt tycker många kanske. Finns det ens? Ja det finns. Och jag vet också att det finns många som bara går och väntar på att jag ska "sluta upp med detta nonsens" och äta som vanligt folk och ta en jävla kaka till kaffet som vanligt folk. Och till alla er kan jag glädja er med att efter 1 1/2 år som sockerfri har det äntligen hänt. Jag har trillat dit. Jag fruktade denna julen redan innan då jag varit väldigt gosissugen och haft en jävla höstdepression som inte velat släppa och japp.. det har slunkit ner både lösgodis och vanlig ljus choklad. I smyg, när ingen ser. Varför det då? För att det är så löjligt och irrationellt beroendebeteende brukar se ut. En alkoholist gömmer sin sprit också. Jag åt inte särskilt mycket men dock tillräckligt för att ge mig världens ångest.

En dag på jobbet så råkade jag stå bredvid en Coca-cola som tillhörde en annan kollega och en person pekar på Coca-colan och utbrister - AHA!! Jag visste det!! Han trodde colan tillhörde mig och blev grymt besviken när den inte gjorde det. Folk går liksom runt och hoppas jag ska trilla dit verkar det som och det är ganska sårande faktiskt. Och jobbigt. Det är redan jobbigt nog. Så snälla sluta. Sluta försöka packa på mig socker.