Jaha.. ingen återvändo nu. Topploppet here I come.

Att man utsätter sig för sånt!

Det tar bara ett ögonblicks sekund så har man i ett svagt ögonblick helt plötsligt lovat att man ska följa med och springa Topploppet. Oj oj oj 20 dagar kvar och formen är inte direkt på topp.

För er som bara precis börjat lära känna mig här genom min lilla egotripp i cyberrymden så kan jag berätta att jag för två år sedan fick för mig att börja träna och gå ner i vikt. Har väll lyckats ganska bra ändå (om jag får säga det själv) är nu över 20 kg lättare och mår väldans bra. Men vägen hit har inte varit direkt spikrak. Det finns så många frestelser att stå emot jämt och ständigt och jag med mitt veka sinne ramlar ju dit om och om igen. Som igår t. ex . . . starköl och smågodis står inte direkt på listan över godkända livsmedel när man ska gå ner i vikt eller träna till ett topplopp!!!

Maten är nog den delen som varit svårast att ändra på. Jag är en obotlig gottegris, det är ett faktum.

Träningen har gått lite bättre ändå. Även om den också gått väldigt mycket upp och ner men tävlingsmänniskan i mig och min irriterande envishet har hjälpt mig en bra bit på vägen.

När man kommer in på gymmet för första gången. Man är fet som en kossa och alla andra runt om en verkar bo mer eller mindre på gymmet, då känner man sig ANINGEN obekväm. Sen vill man ju inte visa att man är i lika jävla dålig form som man ser ut utan man försöker hålla god min. 

Står på löpbandet. Det kommer en tjej (liten liten, tror inte hon ätit en bulle i hela sitt liv) och ställer sig på löpbandet bredvid. Man nickar lite artigt och fortsätter gå. Hon börjar gå.

Sen börjar hon springa. Oj oj. Jag får ju inte vara sämre än henne, det bara finns inte på kartan. Jag börjar också springa. Sneglar över på hennes maskin och hon springer fortare än mig. FAN. Jag ökar lite. Jag anstränger mig för att se cool ut samtidigt som jag känner att nu är döden nära. Ber en liten bön och skickar tysta hälsningar till mina nära och kära om att jag älskar dom och att dom ska ta hand om sig. Tjejen slutar springa. TACK Å LOV, precis i rättan tid. Min bön blev hörd. Men jag måste ju ändå vara lite bättre så jag springer någon minut till. Ok då inte en minut snarare 5 sekunder men ändå mer än henne! Stiger ner från löpbandet, åker hem och kan inte åka tillbaka till gymmet på en hel vecka då min kropp känns som om den precis blivigt manglad av en ångvält.

Men jag har kommit en bra bit på vägen sen dess. Som tur är är det inte lika jobbigt längre. Ska ju nu till och med ut och springa en hel mil. Och det konstiga i kråksången är att jag ser till och med fram emot det hela. Jag betalar till och med pengar för det.

Världen har blivigt helt tokig.     Eller är det bara jag?!?   Antagligen bara jag!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan hallå haj haj å tjena.   Nu kommer ett ltet inlägg efter ett lååååååångt uppehåll I know. Men jag känner att jag har lite på hjärtat som jag vill ventilera.   Det är ett ämne som man gärna inte diskuterar med någon vare sig man har d...

Hej igen.. Ja det händet då inte ofta att jag skriver med mindre än en månads mellanrum men jag kände att mitt förra inlägg krävde ett nytt. Jag va ganska långt ner på glädjeskalan när jag skrev mitt förra inlägg. Och jag vet att folk inte menar någo...

Ja... nu kommer det en mindre roman igen. Jag har nämligen något jag vill be er om. I alla fall er som finns i min närhet. Som ni alla vet äter jag lchf. Och det finns en orsak till det. Jag är sockerberoende. Fjantigt tycker många kanske. Finns det ...

Jahapp .. ett tag sedan.. som vanligt. Visar ju bara på hur spännande mitt liv är. Inte så mycket att förtälja.   Men det är höst eller tidig vinter och höstdepressionen kom ju som väntat som ett brev med posten. Varje år blir jag mer elle...

Elgiganten är en farlig affär. Jag sitter och skriver detta på min aldeles splitter nya laptopp som min man köpte till mig. <3 Vi åkte till Elgiganten för att köpa eltandborste till dottern då tandläkaren rekomenderade det efter sista besöket. Råk...