Upp vid fyra. Iväg till Hässleholm för att ta tåget till Stockholm! Yeay, :) Tåget tog inte mer än 3,5 timmar! Stannade inte en enda gång på vägen upp!! Mycket bra. Kallt som fan va det när vi kom fram och regnigt. Borde packat med mig något tjockare än jeansjackan jag fick på mig innan vi for genom dörren i morse. Ja jag frös nog rumpan blå när vi stod och väntade på morfar nere vid stationen i Jakobsberg! Väl hemma hos morfar hamna vi alla runt köksbordet. Ingen mormor som gick och plockade, det vill säga väldigt tyst och en väldigt ledsen morfar. Mormor flyttade till ett demensboende för någon månad sedan och både mormor och morfar har inte vant sig vid tanken ännu. Dom är två väldigt ledsna personer just nu. :(

Dom firade 60-årig bröllopsdag i våras! :) Dom har alltid varit tillsammans. Dom har byggt detta huset själva. Dom har alltid funnits här. Det finns så mycket minnen i detta huset! Så mycket kärlek!

Men i alla fall!
Det är jobbigt att se dom så här. Vi var och hälsade på mormor också! Och dom gråter ikapp med varandra. Man känner sig hjälplös. Har städat och lagat mat till honom idag i alla fall! Han slipper sitta ensam idag. Nu är man helt slut fast klockan inte är mer än halv nio!

I morgon blir det att göra stan! Blir kanske inte så mycket handlande men i alla fall mycket tittande! Kanske något museum eller nåt, vi får väll se.

Nu väntar kudden!



"Livet är alldeles för allvarligt för att man ska kunna
tala allvar om det!"

Oscar Wilde (1854-1900)

Om the road again! Ja nästan i alla fall! Sitter på tåget mot Stockholm nu, och fast, efter endast typ 4 timmars sömn känner man sig någorlunda pigg! Förväntar mig att det kommer ändras inom en kvart ungefär då extasen lagt sig och tristessen av att åka tåg kickar in! Men skönt att slippa köra bil i alla fall!

Detta ska bli så himla kul! Roligt också att jag fått sällskap ev både systerdottern och styvfarsan! :) Tror inte man har någon chans att komma före någon av dem men då har man någon som hejar en i mål i alla fall! :)

Ska bli trevligt att få spendera lite tid med morfar också! Honom får jag berätta mer om sen i ett senare inlägg. Han är bäst! Egentligen behövs det inte sägas mer än så! Han är bäst! Skulle finnas fler människor som honom och som mormor också!

Nu på denna lilla stunden har tröttheten börjar komma ifatt. Och man har 3,5 timmar kvar att slå ihjäl på tåget! Tur det finns uttag så man kan ladda telefonen!

Kanske blir fler inlägg senare efter lite filosoferande och blickande mot horisonten!

Tills dess . . ha're!