Vad att förtälja efter en dag som denna? En dag som många andra. Tränat, styrketränat faktiskt och jobbat. Ja ungefär så har det sett ut.

På fredag är det fredagen den 13.de! Det är en dag som inte bringar goda minnen precis. De som känner mig vet och har hört historien om och om igen. Så ja ni kan ju sluta läsa nu för ni har redan hört det tusen gånger och är väll skittrötta på att höra skiten så god natt på er sov så gott. För er som inte fattar vad jag pratar om så förbered er på en lång historia!
Fredagen den 13:de år 2002 infann sig i december på luciadagen. Då tog min pappa sitt eget liv. Det är något som jag aldrig kommer komma över. Jag kommer aldrig förlåta. Inte så mycket för det han gjorde utan mer för hur han gjorde det och vad han skrev i sitt avskedsbrev.
Men först lite bakrundshistoria. Min pappa var charmig, rolig och en helt fantastik musiker och han var också alkoholist. Och jag avgudade honom som liten. Eller i alla fall efter han och mamma skilde sig när jag var runt 9 år gammal. Innan dess har jag inte ett enda minne av honom! Är inte det ganska konstigt?? Jag kommer ihåg natten han lämnade oss. Han kom hem mitt i natten kanske efter en spelning han drev ett dansband på den tiden. Dolbyz! Han kom hem, han och mamma bråkade han åkte iväg i sin stora blåa orkesterbuss. Jag kommer ihåg den. Han hade en mobiltelefon i den lika stor och tung som fyra tegelstenar staplade uppå varandra. Hur han hade råd med en sån har jag ingen aning om för vi hade knappt råd med frukost!! Eller någon annan mat heller för den delen. I alla fall efter dom skilt sig åkte jag och min syster hem till honom ibland och jag älskade det. Han var rolig, lagade god mat och lekte killemonster! Han var min idol! Men när man växte upp och blev äldre började man inse en del saker som att det kanske inte var så normalt att dricka en hel flaska whisky under ett parti monopol och desto äldre man blev desto mer drog pappa sig undan. Han insåg att jag insåg mer och mer. Låååång, lång historia eller många historier som följer men som jag inte orkar dra. Men vi hade inte mycket kontakt de sista åren han levde. Och den dagen efter han varit deprimerad i flera år så tar han sin bil, kör ut i skogen, drar en slang från avgasröret och in genom rutan i bilen och gasar ihjäl sig.

Innan dess har han skrivit ner en liten hälsning till oss han lämnat efter sig och lite instruktioner om hur han vill ha det på sin begravning!
Jag kommer bara ihåg en liten del av det han skrev.

Han skrev: och till mina barn vill jag bara säga att jag vet ni inte älskar mig men jag har alltid älskat er. Jag vill inte att ni skaffar egna barn för jag vill inte att mina dåliga gener ska gå vidare!

Hur sjuk man än är, hur i helvete kan man skriva så till sina barn! Det kan jag aldrig förlåta! Vad i helvete menar han med det. Och på grund av dom 2 meningarna kommer jag älta denna skiten tills jag själv dör och förhoppningsvis får svar. Och vad då jag vet ni inte älskar mig!!!!! Jag älskade honom VÄLDIGT MYCKET!!! Han var min pappa för helvete! Fan! Det blir elva år sedan i år och det ändrade mig som person! Ett helt år efter hans död gick jag runt som en jävla zombie! Och det påverkar mig fortfarande så irriterande jävla mycket! Om han bara hade låtit bli att skriva så!

Jag och min syster åkte in till CSK för att titta på honom efter han gått bort. Det ångrar jag också att jag gjorde! Ville inte men min syster sa hon skulle åka in och jag ville inte hon skulle behöva gå igenom det själv. I och med att det var självmord blir det polisutredning av det. De fick inte "fixa" till kroppen så han låg på bordet som han dog. Med benen i en ställning som om han satt upp! Alltså på rygg med benen upp i vädret. Askgrå i ansiktet efter alla avgaser och med intorkad dreggel längst kinden. Inte så man vill komma ihåg honom precis. Sen frågade sjukhusprästen lite försynt - ni ska väll inte gå å ta livet ut er nu? Ok kanske inte så bokstavligt men man fattade ganska tydligt att det var så han menade!!!
Finns så mycket som var konstigt runt pappas död. Både före och efter och med bouppteckning kan inte skriva ner allt. Han försvann 3 dagar innan dom hittade honom död. De hade en notis i tidningen om en försvunnen man från Önnestad och polisbilar och helikoptrar som letade efter honom men vi . . . hans barn fick aldrig veta något! Inte försän de hittade honom död! Min tilltro till den svenska psykosen är inte särskilt hög. Han gick ju och pratade hos psykolog och grejer i många år, han gjorde flera självmordsförsök innan detta men ingen gjorde något. Och jag visste inget försän efter han till slut lyckades.

Nej. . nu måste jag sluta och gå och sova. Sova måste man har jag hört.
Ta tillvara på det ni har. Ni har säkert mycket mer än ni själva inser! Öppna ögonen och lev!

God natt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan hallå haj haj å tjena.   Nu kommer ett ltet inlägg efter ett lååååååångt uppehåll I know. Men jag känner att jag har lite på hjärtat som jag vill ventilera.   Det är ett ämne som man gärna inte diskuterar med någon vare sig man har d...

Hej igen.. Ja det händet då inte ofta att jag skriver med mindre än en månads mellanrum men jag kände att mitt förra inlägg krävde ett nytt. Jag va ganska långt ner på glädjeskalan när jag skrev mitt förra inlägg. Och jag vet att folk inte menar någo...

Ja... nu kommer det en mindre roman igen. Jag har nämligen något jag vill be er om. I alla fall er som finns i min närhet. Som ni alla vet äter jag lchf. Och det finns en orsak till det. Jag är sockerberoende. Fjantigt tycker många kanske. Finns det ...

Jahapp .. ett tag sedan.. som vanligt. Visar ju bara på hur spännande mitt liv är. Inte så mycket att förtälja.   Men det är höst eller tidig vinter och höstdepressionen kom ju som väntat som ett brev med posten. Varje år blir jag mer elle...

Elgiganten är en farlig affär. Jag sitter och skriver detta på min aldeles splitter nya laptopp som min man köpte till mig. <3 Vi åkte till Elgiganten för att köpa eltandborste till dottern då tandläkaren rekomenderade det efter sista besöket. Råk...