Hemma igen och trött som jag vet inte vad. Inte mycke sömn sen dess man steg upp ur sängen igår. Man ser verkligen ut som sju svåra år just nu och jag ska inte skriva många rader här idag. Det har varit en väldigt känsloladdad och konstig resa. Och det orkar jag inte berätta om nu. Kanske aldrig. Nu ska jag ta mina ögonlock som är typ 7 nummer för stora och sova.

På tisdag börjar man jobba igen. Hade sett fram emot det, nu vet jag inte riktigt hur jag känner för det.
I morgon lär jag nog inte stiga ur sängen över huvud taget.



Good night, good night!
Parting is such sweet sorrow,
that I shall say good night
tillit be morrow.

William Shakespeare

Morfar dog tidigt i morse. Vi hann aldrig träffa honom.