Ok. Ibland är det svårt att sålla i detta virrvarr i min hjärna. Folk tror jag skojar men det ligger mer sanning i det än vad jag själv vill erkänna ibland. Jag vet knappt vad som är upp, ner, in, ut, vänster, höger, rätt eller fel. Vad är rätt och vad är fel alla gånger? Det är svårare än man skulle kunna tro att veta det ibland. Jag hoppas det är tanken som räknas för jag vill göra rätt men är mycket tveksam till att jag verkligen tar de rätta besluten alla gånger. Mycket tveksamt!!!! Men oftast fattar man inte det förrän efteråt och då måste man försöka göra det bästa av det. Jag är en högst förvirrad människa men jag försöker i alla fall. Jag vet jag skulle kunna göra så många saker mycket bättre. Så varför gör man inte det? Lathet? Osäkerhet? Vet inte hur? Eller nåt!?! Ibland är man helt enkelt bara rädd tror jag. Rädd att göra det ännu värre. Men om det är nånting jag gjort i livet så är det att inte låta rädsla stoppa mig. Och ibland har det lett till väldigt bra grejer och ibland till totala katastrofer men jag kan nog faktiskt helt ärligt säga att jag inte ångrar någonting. Inte än i alla fall! Men jag är nog väldigt duktig på att göra livet far to complicated än det skulle behöva vara. Jag fyller snart 35. Och jag vill nog påstå att jag varit med om en hel del redan trots min ändå ganska så ringa ålder! :)

Eller hur . . ha ha. Ja, jag vill gärna se mig själv som ung fortfarande så låt mig bara hållas. Tack! :)

Jag har haft en hel massa olika jobb. Varit i Colorado, USA i ett halvår (vilket både var helt fantastiskt och ett riktigt helvete på samma gång) gått en utbildning som jag har noll användning av men som var ett av de bästa grejerna jag någonsin gjort. Den utbildningen gav mig självförtroende, det är något jag inte haft särskilt mycket av innan dess! Och har fått kämpa för att hålla kvar i. Jag insåg att jag faktiskt inte var så jävla kass som jag trodde ändå. Och det har varit värt varenda CSN krona jag spenderade på det! Jag har startat företag efter företag och nu en kennel! Undrar var det kommer sluta någonstans! Troligen på psyket! Men tills dess kommer jag fortsätta driva mig själv och min omgivning till vansinne. Speciellt mig själv tror jag!

Nä nu behöver jag en stor kopp kaffe och några starka huvudvärkstabletter innan jag kan påbörja jobbedagen.

See you soon! I hope!