Ja i vilken ände ska man börja?
Val igår. Å ja jag röstade blått och är inte glad åt resultatet men jag är så jäkla trött på politiksnack så jag hoppar över det.

Jag vägde mig idag och JAAAAAA ÄNTLIGEN har det börjat gå på rätt håll igen. Jag har börjat med lchf och det går väll ganska bra. Det fungerar ju uppenbarligen men.... I längden vet jag att jag kommer inte stå ut med det!! Vad blir det till frukost idag? Ja jag vet bacon och ägg! Ja gott och väldigt lchf. Vad ska vi ha till lunch? Jaaaaa jag vet ägg och bacon denna gången. Hmmmm ok. Å vad blir det till middag tja en bit kött med hemmagjord bea sås. Ja .... Kött är gott men väldigt tråkigt med kött utan alla underbara tillbehör. Men innan jag har kommit underfund med vad jag ska göra istället så ägg and bacon it is! -1,7kg på två veckor med minimalt med träning. Inget jag eftersträvar men jag måste få bukt med ryggen innan jag kan börja träna ordentligt. Så det får va såhär ett tag. Och jag måste säga att all det här fettet man proppar i sig ger en väldigt låååång mättnadskänsla och det är jag inte van vid heller. Där ställer mina vanor till det lite för jag äter nog mer än vad jag behöver egentligen. Nej... Nog om detta.

I övrigt gällande mat å viktnedgång har jag faktiskt hittat det jag har eftersökt. En hypnotisör som kan hjälpa en att ställa om hjärnan! Det är kanske lite extremt och det var ganska dyrt men jag är beredd å prova vad som helst så när/OM jag får mina skattepengar bokar jag en tid bums! Det går inte att hålla på så här i resten av livet. Jag lever med min familj. Och just nu när jag skriver så ligger det en påse med turkisk peppar och frestar mig på soffbordet. Jag vågar knappt flytta ut påsen till köket för det kan slinka in en bit i munnen på vägen. Och jag kan inte begära att hela huset ska tömmas på socker och vetemjöl. Bröd T. ex, jag älskar bröd!! Och jag kan inte äta det utan att gå upp några kilo. Men jag kan inte begära att alla andra ska sluta äta bröd bara för det. Jag måste handla hem det men jag kan inte äta det.

Nej... Slutpladdrat om det!

Nu drar det snart iväg till Prag. Behöver jag säga att jag längtar?? JAG LÄNGTAR!!! Det känns helt fantastiskt och lyxigt att få komma iväg så. Jag å Daniel har varit tillsammans i 17 år och har aldrig varit iväg på en resa själva. Så nu ska jag passa på å rå om min man ordentligt!! :) Jag har lite planer för oss där nere! :) Efter 17 år och i en vardag som flyger förbi i 120 med läxläsning, matlagning, föräldramöten, städning, räkningar som ska betalas, jobb, jobb, jobb, möten med soc och skolor, hus som ska underhållas, hundar som ska rastas, jobb, jobb, jobb, ja jag vet jag har redan skrivit det men just nu jobbar Daniel väldigt mycket. Så ibland kan man glömma bort hur mycket man älskar varandra. Låter kanske fel å konstigt men man behöver bli påmind om det då och då.

Jag å Daniel har en lite annorlunda historia. Vi har gått baklänges i vårt förhållande på ett bra sätt alltså! Vi hade inte kärleksruset och pirr i magen i början. Faktum är att jag hatade Daniel några år och fattade inte varför han höll på å ringa mig ibland. Jag tänkte fan kan du bara inte lämna mig ifred!! Och när jag fick syn på honom när jag mötte honom på gatan i Osby för nu snart 17 år sedan (17 år om två veckor) så hoppades jag på att han inte skulle se mig och jag ville mest bara sjunka genom marken när jag insåg att han såg mig och dessutom började prata med mig! Han gjorde mig följe till jobbet, bjöd mig på bio (jag tänkte ja en gratis bio är han fan värd mig efter hur han behandlade mig) och tackade ja. Och på den vägen är det. Våran kärlek växte fram liksom smög sig på nästan obemärkt och till slut upptäckte vi att vi kan inte leva utan varandra. Vi har gått igenom så ofantligt mycket tillsammans. Och sista året har verkligen varit en prövning vill jag lova. Men vi tar oss igenom det för vi har en väldigt stark kärlek till varandra. Och han gifte sig faktiskt med mig när jag var som allra störst. Som en mindre valross faktiskt. Är inte det kärlek så vet jag inte! :D Ibland vill man slå ihjäl honom! Men den känslan brukar inte vara så länge. Och efter detta året som vi har haft så har både jag och Daniel förändrats och vi har lyssnat på varandra och vi har visat för varandra att vi faktiskt älskar varandra och vill fortsätta tillsammans. För.... det var nära att det inte skulle sluta så ett tag .. lett me tell ya!! Väldigt nära!!
Så efter detta långa utlägg. Prag here we come! :)

Nu ska jag göra ett mindre roligt samtal till soc. Vi har fått en förfrågan om en ny placering här men vi känner oss aningen sköra just nu så det vore inte rätt helt enkelt. Vi behöver vara bättre förberedda om vi ska orka ta hand om ett barn till först.

En sista politiskt inlägg. Precis så tycker jag man ska känna om invandringen i Sverige. Jag är för invandring och mångfald men vi måste se till att vara förberedda och kunna ta hand om dom på ett bra sätt när de kommer hit!!

Ja ja jaaa.... jag sa ju ingen politik. Och nej jag röstade inte SD för det!!

Peace out you bitches

Toodle loo

:D